Midvinternattens köld är svår,
tio små Tomtar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar Tomte av på mitt.
Livsandar snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små Tomtar i midnattstimma,
traskar fram i månljustrimma.
Ugglan hoar i sitt näste,
istapp faller tyst från sitt fäste.
Tomte spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar,
åtta Tomtars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju små Tomtar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruva,
slukar Tomte med hull och luva.
Resterna av Tomtehand,
suger misse bort från hand.

Sex små Tomtar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista Tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av blod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Tomte snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla Tomte stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra Tomtar har festat på sill,
och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp,
och tar för sig av varsin kopp.
Ner faller Tomte i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små Tomtar i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Tomte sig för nära våga,
snart han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek,
ångrar då sin lilla lek.

Två små Tomtar omkring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Tomte ner på den då hoppar,
men detta den ej då stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu Tomtens hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Tomte blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jävla Tomte finns kvar.