Snackades mycket igår huruvida man skall använda 'än mig' eller 'än jag'.
Naturligtvis är den korrekta formen 'än jag' eftersom man inte kan säga 'jag
har större skor än dig har'.
Svenskan lever.
Den där boken "Vårt dåligaste språk" säger klokt nog att det är talspråket
som lever och skall leva, där har vi
rätt att förnya och hitta på nya ord av vilka en del etableras och godkänns
i skrift.
Andra former som håller på att etableras i svenskan är t.ex. 'innan' som
ersättning för förrän och tom. före. Vi har ju sagt att jag kommer före
klockan tolv, men inte förrän jag fått skorna på mej och innan vi går på
kaffe. Dvs. före tidsangivelse, innan en hel mening och inte förrän. Nu
säger man innan klockan 12 i sverige, och vi kan inte göra det innan vi fått
fackets godkännande. En förenkling jag fortfarande motarbetar.

Sen har vi formen de och dem;
Vi har informerat alla de som skall delta i mötet. Därför att de står som
subjekt i den senare satsen. Jag protesterar högljutt och informerar dem,
eftersom den första satsen redan har hörts och då skall de/dem rimma med
första leden.

Där kom jag till en tredje grej: Utelämnandet av best. artikel som jus i:
rimma med (den) första leden. Det blir allt allmännare. I samband med stater
och namn har det förekommit tidigare. Ryska parlamentet har beslutat att...
eller Förslaget har gått till svenska riksdagen. Men att också då det gäller
vanliga adjektiv tala om att hon tar på sej gröna skorna. Och inte de gröna
skorna?

Att sånt.
++Malar

"Who the heck is general Protection Fault and why
are my applications performing with him?"