Kalle och Pekka var gamla polare. Säkert ända sedan vinterkrigets dagar.
Kalle bodde i svenska Haparanda medan Pekka bodde i finska Torneå.

Bara tvärs över älven, med andra ord. Inte många hundra meter ifrån varandra.
En fredag eftermiddag efter jobbet fick Kalle för sig att han skulle cykla
över bron till Torneå och titta till hur Pekka hade det. Det var ett tag
sedande träffats.
Framme vid Pekkas bostad i ett flervåningshus såg Kalle en
herrans massa cyklar parkerade utanför huset. Från Pekkas lägenhet
dånade det ut äkta finsk jenkka-, schottis-, tango- och humpamusik.
Kalle gick trapporna upp och ringde på hos Pekka. Pekka öppnade dörren
med en fet cigarr i munnen och en grogg i vardera handen:

"Seeeena, Kalle! Kåmm inn! Jag fyller år idak", sade Pekka. Kalle gick
in och hamnade direkt in i Pekkas födelsedagsfest. Där blev han sedan
kvar både lördagen och söndagen. Alltmedan de finska klassiska
musiklåtarna dånade ut i trapphuset och ut över nejden. Fram emot
söndagkväll fick Kalle panik när han insåg att han imorgonbitti
måndagmorron - skulle vara på sitt arbete i Haparanda. Han fann sig
nödsakad att avbryta festen och cykla hemåt. Veckan gick och när nästa
fredag eftermiddag kom och Kalle avslutade sitt arbete, cyklade han hem
och åt middag. Därefter tog han cykeln igen för att fara över till Pekka och
tacka honom för den frikostiga fest han bjöds på hela förra helgen.
Framme vid Pekkas hus stod det fortfarande kvar samma mängd cyklar som
förra fredagen. Samma finska musik dånade ute i trapphuset. Kalle ringde
på dörren. Pekka öppnade med en fet cigarr i munnen och en grogg i
vardera handen:
"Seeeena Kalle! Ha du varit ute å pissat?"